det finns en kille vid namn oskar sjöquist.
han lyser upp min dag och gör så att jag orkar stanna kvar.
utom honom skulle jag inte stå där jag står idag.
han är så speciel på så otroligt många men bra sätt.
han är liksom.. min soulmate.
han förstår mig, och han skäms inte över mig.
första gången jag träffade honom va i trean när jag började på stodeneskolan.
vi gick i samma klass då och vi hade det kul tillsammans.
men det gick för fort för både honom och mig.
ena dagen va vi tillsammans och andra dagen va vi som katt och råtta.
i fyran kom vi ganska bra överrens och det hände inget mellan oss.
vi va som bror och syster.
och självklart när det är bra mellan oss och vi kan inte va utan varandra så ska vi dela upp klasserna.
oh såklart får inte jag och oskar gå i samma klass..
vi snacka inte på ungefär 4 månader.
men jag saknade honom nått så enormt.
och jag sa det till honom.
han bytte klass.
till min.
det va en av dom bästa dagarna i mitt liv.
sen den dagen har mitt liv vänds uppochner.
jag mår alltid bra när han är i min närhet.
jag skrattar med honom , jag berättar allt för honom.
och jag ser honom inte som en bror eller kompis längre.
jag ser honom som något mycket mer,
och han vet om det och säger att han känner likadant.
jag har aldrig mått bättre.
denna kille bor även granne med mig.
vi har haft så otroligt många minnen tillsammans.
och det skulle vi inte haft om han inte va min granne.
om du läser det här oskar ,
så vet du att jag älskar dej..